Inte för att låta som en pensionär men igår spelade jag domino med mitt barnbarn. Hennes mamma var också med.

Gott folk, denna dag har något historiskt hänt; efter några års mer och mindre ihärdigt bloggande har en läsare äntligen frågat var jag inhandlat ett klädesplagg. Jag är mera än tillåtet till mig av glädje. Kanske jag borde bjuda på mina outfits lite oftare.

Min klänning är till hela etthundra procent orimligt opraktisk. Vit och känslig. Jag väljer ändå att förlåta den eftersom den går att maskintvätta. Och eftersom den känns till nästan lika många procent orimligt söt.

Så här före jag ens hunnit se den finlandssvenska bloggvärldens mest spännande tv-programpremiär tänker jag lite så här:

det kräver enormt mod att göra tv. Och ganska lite mod att tycka till om de som gör det. Visst får man vara kritisk (och frestelsen är säkert stor då människorna framför kameran är snygga och charmiga) men aldrig någonsin elak.

Och så ser jag bilder som de här och tänker att det är onaturligt och fel att leva så långt ifrån människor man älskar så mycket.

Vi fick fem frågor igen.

1. Tror du att det finns en enda perfekt partner åt var och en här i världen?

Nej, det tror jag faktiskt inte alls. Jag tror för det första att det för många av oss finns många goda alternativ och att utmaningen därför är att nöja sig med den man valde. Om man nu eftersträvar ett lyckligt förhållande. Jag tror för det andra att det inte finns någon perfekt partner för någon enda av oss och att du kan sluta genast om du jagar en sådan. Däremot kan du jaga att vara den bästa tänkbara partner för den människa som valt dig.

2. Om du har en partner, var träffades ni?

Hemma i mina föräldrars kök. En sen novemberkväll kom han in genom dörren  där och samma sena novemberkväll när han gick ut genom samma dörr visste jag faktiskt att det inte var vem som helst som gick.

3. Skulle du kunna tänka dig eller har du kanske testat på att dejta på internet?

Med tanke på min nuvarande civila status skulle jag nog inte kunna dejta på internet. Och har nog inte gjort det heller. Men i princip är jag inte emot. Ser utmaningar med det men ser ju nog utmaningar med många andra dejtsätt också.

4. Hur viktigt är det för dig att du och din partner har stjärntecken som passar ihop?

Kanske oviktigare än allt annat någonsin. Jag vet inte ens säkert vad Fredrik har för stjärntecken och ännu mindre vet jag vilka stjärntecken som passar ihop med mitt eget.

5. Är du en annan människa när du är tillsammans med någon än vad du är som singel?

Jag har ingen aning. Jag var singel senast för nio år sedan och på inget sätt är jag ju samma människa som jag var då. Å andra sidan beror det nog inte speciellt mycket på att jag är i ett förhållande. Å tredje sidan har Fredrik nog förändrat mig. Förbättrat mig.

Gissa orten.

Jag hade tänkt sova mycket, ja. Men på fredagskväll somnade jag först klockan ett efter ett lite för intressant och entusiasmerande samtal över en diet coke i hotelllobbyn. Och så vaknade jag kvart före fem. Klarvaken direkt. Kämpade i en halv timme för att somna om, men alla som någon gång försökt somna om i klarvaket tillstånd i en främmande säng utan hemtrevliga andetag intill vet ju att det är omöjligt. Så jag sträcker mig efter den bok som jag hastigt rev med mig i packningsskedet eftersom jag visste att romanen skulle bli utläst.

Och den boken är Utan och handlar om barnlöshet och barnfrihet.

Och jag recenserar inte böcker. Inte här och egentligen inte någon annanstans heller. Men jag finner den oerhört läsvärd och intressant. En del av texterna berörde mig så oerhört trots min något frustrerande sömnlöshet. En del av texterna var så välskrivna att jag kände något som kanske kallas avund efter varannan rad. Minst. En del av texterna kom närmare än jag skulle önska.

Alla var viktiga. För någon. Någonstans. I någon situation. Förenade av det faktum att nästan alla blir ifrågasatta när det kommer till det här. Att det normala är två barn med två års mellanrum (helst en flicka och en pojke eller i omvänd ordning) och att nästan alla vi andra får frågor som vi inte kan eller vill besvara.

Tänk så rätt ett bokval i all hast kan bli ibland.