Det är högt och lågt. Det här mammalivet.
Jag var vaken till tre i natt för att några skulle se Eurovisionen och för att någon kom hem jättesent. Sedan vaknade jag redan före åtta för att jag är som jag är.
En knapp timme senare fick jag sång på sängen och fina ord och presenter men var mest bara trött. Före lunch blev jag sedan kallad dum (av ett barn) och tråkig (av två barn). Att jag är så här himla tråkig till och med på mors dag var uppenbarligen någon slags droppe.
Jag kan egentligen bara hålla med.
Ändå, det här är jättesant; att få vara deras mamma är på riktigt det största av allt. Och då är jag ändå en människa som tycker att rätt mycket ät rätt stort.
Men nog är det spridda skurar ibland i den storheten.