I drygt två dygn var det hon och jag. Alla andra blev hemma, vi två åkte iväg och nätverkade och delade liv.

Vi hade det bra. För det mesta. Tyckte det var både lite tråkigt och lite skönt att det var bara vi. Mot slutet blev vi kanske lite trötta på varandra och eftermiddagens hemresa var inte bara glad gemenskap.

Något slags bottennapp nådde vi när hon från tåget ringde till Fredrik och jag hörde henne väsande viska:

– Mamma är helt galen!

Att jag inte har en aning om varför hon i just den stunden var sur på mig säger något om hur segt det var på slutet.

Ändå tror jag att det gör otroligt gott att i en stor familj dela på sig ibland och få fokusera på lite färre. Hilde och har haft många jättefina stunder och samtal under helgen och jag tycker så otroligt mycket om att få hänga med henne. Tänk att just jag får höra ihop med just henne.