Att döpa eller inte döpa

Svenskfinlands största bloggare (och snyggaste tvåbarnsmor) Linn Jung ligger som bäst sömnlös på nätterna eftersom hon funderar på huruvida hon ska låta döpa sin dotter eller inte. Kommentarerna haglar in i ett tempo som är hisnande till och med för Linns populära blogg. De flesta verkar vara av åsikten att flickan ska förbli odöpt om föräldrarna en gång inte tror. Det är ett resonemang jag kan förstå mycket väl,   men flera av kommentarerna för fram ett resonemang som inte bär riktigt lika långt.

 

Resonemanget att det är fel att tvinga religion på ett litet barn.

 

Min fråga är; på vilket sätt tvingar man religion på ett litet barn om man låter döpa det? Jag kommer varje år i kontakt med konfirmander som blivit döpta som barn och som verkligen inte tror på Gud och absolut inte på kristendomens Gud. Men de påstås ändå höra till skaran som påtvingats en tro. En tro som de bevisligen inte har och lika bevisligen alltså inte blivit påtvingade. Jag antar (utan att ha kollat upp saken) att Linn själv blivit påtvingad denna religion av hennes föräldrar. En religion hon inte heller har.

 

Min poäng är; det går inte att tvinga religion på ett litet barn. Eller ett sort barn. Eller en vuxen människa. Man kan tvinga en människa att leva på ett visst sätt men aldrig att tro på ett visst sätt. Lika lite kan man tvinga en människa att inte tro. Den enorma underjordiska, förföljda kyrkan i Asien är ett tecken på det här. Också där man förbjuder människor att leva ut en tro kan man aldrig förbjuda dem att tro.  Och tvärtom.

 

Linn, gör som du vill. Förstås! Om du väljer att inte låta döpa din dotter kan hon låta döpa sig senare i livet (vilket jag också får se hända varje år). Om du väljer att låta döpa henne kan hon skriva ut sig ur kyrkan senare i livet. Men vila i en sak: du väljer inte hennes väg eller hennes tro. Vilket beslut du än fattar kommer hon att fatta ett eget beslut senare i livet. Du bara väljer om du låter dörren vara på glänt nu. Det blir ändå hon som stänger eller öppnar den dörren sedan.

 

Det är fel att tvinga religion på ett litet barn. Och det är helt omöjligt.  Vila i det.

 

Och om du väljer att låta döpa ditt mirakelbarn har jag en präst bredvid mig på soffan som brukar göra sådant både bra och gärna!

Advertisements

Att döpa eller inte döpa

Svenskfinlands största bloggare (och snyggaste tvåbarnsmor) Linn Jung ligger som bäst sömnlös på nätterna eftersom hon funderar på huruvida hon ska låta döpa sin dotter eller inte. Kommentarerna haglar in i ett tempo som är hisnande till och med för Linns populära blogg. De flesta verkar vara av åsikten att flickan ska förbli odöpt om föräldrarna en gång inte tror. Det är ett resonemang jag kan förstå mycket väl,   men flera av kommentarerna för fram ett resonemang som inte bär riktigt lika långt.

 

Resonemanget att det är fel att tvinga religion på ett litet barn.

 

Min fråga är; på vilket sätt tvingar man religion på ett litet barn om man låter döpa det? Jag kommer varje år i kontakt med konfirmander som blivit döpta som barn och som verkligen inte tror på Gud och absolut inte på kristendomens Gud. Men de påstås ändå höra till skaran som påtvingats en tro. En tro som de bevisligen inte har och lika bevisligen alltså inte blivit påtvingade. Jag antar (utan att ha kollat upp saken) att Linn själv blivit påtvingad denna religion av hennes föräldrar. En religion hon inte heller har.

 

Min poäng är; det går inte att tvinga religion på ett litet barn. Eller ett sort barn. Eller en vuxen människa. Man kan tvinga en människa att leva på ett visst sätt men aldrig att tro på ett visst sätt. Lika lite kan man tvinga en människa att inte tro. Den enorma underjordiska, förföljda kyrkan i Asien är ett tecken på det här. Också där man förbjuder människor att leva ut en tro kan man aldrig förbjuda dem att tro.  Och tvärtom.

 

Linn, gör som du vill. Förstås! Om du väljer att inte låta döpa din dotter kan hon låta döpa sig senare i livet (vilket jag också får se hända varje år). Om du väljer att låta döpa henne kan hon skriva ut sig ur kyrkan senare i livet. Men vila i en sak: du väljer inte hennes väg eller hennes tro. Vilket beslut du än fattar kommer hon att fatta ett eget beslut senare i livet. Du bara väljer om du låter dörren vara på glänt nu. Det blir ändå hon som stänger eller öppnar den dörren sedan.

 

Det är fel att tvinga religion på ett litet barn. Och det är helt omöjligt.  Vila i det.

 

Och om du väljer att låta döpa ditt mirakelbarn har jag en präst bredvid mig på soffan som brukar göra sådant både bra och gärna!

Någon

Vi bor plötsligt på den mest välplogade gatan i hela huvudstadsregionen. Vi har inte flyttat, men någon har gjort ett helt fantastiskt jobb i vår gränd medan vi varit borta under den bara lite förlängda helgen. Och nu skulle jag vilja hitta denna någon och tacka för att vi tror på en snöfri framtid igen. Jag kan tänka mig att denna någon och denna någons arbetsgivare inte fått bara beröm den här vintern och förra.

Någon

Vi bor plötsligt på den mest välplogade gatan i hela huvudstadsregionen. Vi har inte flyttat, men någon har gjort ett helt fantastiskt jobb i vår gränd medan vi varit borta under den bara lite förlängda helgen. Och nu skulle jag vilja hitta denna någon och tacka för att vi tror på en snöfri framtid igen. Jag kan tänka mig att denna någon och denna någons arbetsgivare inte fått bara beröm den här vintern och förra.

Det lönar sig

Ett exempel på jämställdhet i praktiken hemma hos oss: ibland tycker Ingrid att jag är the good guy och Fredrik the bad guy. Och ibland är det helt tvärtom. Jag vet inte riktigt vad hon baserar det på, men det känns ganska bra. Jag blir alltid irriterad när barn på teve (och det är förstås ännu värre i verkligheten) alltid frågar om lov av den ena föräldern för att de vet att det lönar sig.

Det lönar sig

Ett exempel på jämställdhet i praktiken hemma hos oss: ibland tycker Ingrid att jag är the good guy och Fredrik the bad guy. Och ibland är det helt tvärtom. Jag vet inte riktigt vad hon baserar det på, men det känns ganska bra. Jag blir alltid irriterad när barn på teve (och det är förstås ännu värre i verkligheten) alltid frågar om lov av den ena föräldern för att de vet att det lönar sig.

Den bästa

Dopgästerna åkte för många timmar sedan. Jag har sprungit sex kilometer. Inomhus. På den nya mattan i lekrummet i mina föräldrars hus. Jag har förätit mig på systers underbara kolakakor. Och av allt gott i dag är den här stunden den bästa. Jag och alla mina systrar och alla mina svågrar (en enda än så länge) och alla mina män (också bara en och inte bara än så länge) sitter runt samma bord och funderar på vilket liv vi vill leva. Och vi vill så mycket. Och så mycket så lika.

Mycket kan jag stå för. Men inte allt.

Den bästa

Dopgästerna åkte för många timmar sedan. Jag har sprungit sex kilometer. Inomhus. På den nya mattan i lekrummet i mina föräldrars hus. Jag har förätit mig på systers underbara kolakakor. Och av allt gott i dag är den här stunden den bästa. Jag och alla mina systrar och alla mina svågrar (en enda än så länge) och alla mina män (också bara en och inte bara än så länge) sitter runt samma bord och funderar på vilket liv vi vill leva. Och vi vill så mycket. Och så mycket så lika.

Mycket kan jag stå för. Men inte allt.