Som jag önskar

Min syster och hennes familj åkte åt ett håll, min styvsyster och mina föräldrar åt ett annat och min man åt ett tredje. Det blev bara jag och min förstfödda kvar på det som jag fortfarande tänker att måste vara världens vackraste plats. Och plötsligt, som ett skänk från ovan, somnade Ingrid helt och hållet hundraprocentigt smärtfritt för första gången sedan någon i vintras. Jag har därför fått en och en halv timme för mig själv vilket nog inte har hänt på hela sommaren. Jag kände för att ägna mig åt något halvuppbyggligt och såg ett avsnitt av gossip girl i väntan på att mamma och pappa återvänder och jag kan fråga om jag får ta glass och blåbärspaj och vaniljsås. 

Och så täcks jag klaga på att jag inte hinner läsa lika mycket som jag önskar.

700 andra

Veckan som gick tillbringade vi och drygt 700 andra i Pieksämäki på sommarens tredje och sista läger. Vi var (nästan) utan ansvar hela tiden och satt mest på gräsmattan och mötte människor. Vi köade ibland länge och ibland inte länge för god mat men njöt nog allra mest av de samtal som var både spontana och djupa. Jag är ganska ointresserad av vad folk jobbar med och vilka fritidsintressen de har medan jag är enormt intresserad av vad de tänker på just nu och på vilket sätt de förändras och utvecklas. Vad är den största besvikelsen den här sommaren? Vilket orosmoln är mörkast? Vilket glädjeämne innerligast? 

Jag tror och nästan vet att himlen är närmast när samtalen är som ärligast och maskerna borta.

Mitt hårdaste fall

– Ingrid, om du kommer upp ur sängen en enda gång till ikväll så får du ingen glass imorgon.

Verkligen inte mitt stoltaste ögonblick. Men jag håller på att bli galen på att läggdags är lika med två timmar bråk och strid och kamp och problem varenda kväll. I desperation tog jag till ett hot. Som jag absolut kommer att stå fast vid.

Och nej, hon sover inte för mycket på dagarna. Tjugoåtta av trettio dagar sover hon inte alls. Och nej, hon sover inte för mycket på nätterna heller. I natt sov hon åtta timmar.

Verkligen inte mitt stoltaste ögonblick. Å andra sidan har hon legat i sängen den senaste halvtimmen och det är ju också en seger.

Osund triumf

Min plånbok blev helt kallt och fräckt stulen samtidigt som jag fick sommarlov. I min lathet och ledighet kom jag aldrig riktigt till skott med att införskaffa nya kort, till exempel körkort som ju kan vara bra att ha. Och tur det! För någon vecka sedan fick jag ett samtal om ett upphittat körkort som är mitt eget. Sedan dess vet min triumf inga gränser. Det känns som om min lathet och slapphet och tröghet belönades rikligen då jag sparade tid, krångel och pengar på att inte rusa iväg och åtgärda. Jag vet att det är en osund triumf – men det är ändå en triumf.

Var närmaste wc finns

Konsekvens av lägerliv: att man vaknar på natten efter några timmars sömn, ser sig omkring och försöker lista ut var man befinner sig. Allt detta för att sedan försöka komma ihåg var närmaste wc finns, inser att man måste utomhus för att hitta den och tänker att det i 9,4 fall av 10 inte är värt det och försöker somna om med lätt kissnödighet. Efter ett par minuters nöd inser man sedan att man ju är hemma och att man varken behöver klä på sig kläder eller skor för att  besöka en toalett. En av de där några (få) fördelarna som finns med vanligt hemmaliv.

Lästid

Jag har tillbringat mer tid än lovligt på facebook idag, vilket en god vän mera än gärna påpekade här tidigare på kvällskvisten. Så nu ska jag med våld tvinga mig att göra något annat och börjar läsa den där första av de där fem böckerna jag hade tagit med mig på lägret i någon märklig förhoppning om oerhört mycket lästid.

Marian är helt okänd för mig. Jag hittade den här mastodonta romanen på drygt 700 sidor på bokrean i vintras och tänkte att den skulle vara perfekt i sommarsolen. Någon som vet mera om det än jag själv?