Bakgrundshistoria 1:

Vi bor i ett hem där godsaker försvinner. Glass äts upp. Godispåsar öppnas och länsas. Limsaflaskor töms. Och barnen är alltid helt oskyldiga. Det är aldrig någon av dem (av de två sistfödda, den äldsta erkänner faktiskt för det mesta numera). Så vi bor rimligtvis i ett hus där det med jämna mellanrum vandrar in folk från byns gator som förser sig med sötsaker men är totalt ointresserade av värdesaker.

Bakgrundshistoria 2:

Jag är en hopplös samlare. En sådan som fyller skåpen för man vet ju aldrig. För några år sedan räknade jag svarta strumpbyxor och hade 32 par i en låda, ifall ett par skulle gå sönder. Det är också till mig man ska komma om Ben&Jerry’s tar slut i butikerna. Och först i vintras öppnade jag den sista schampoflaskan jag hade med mig när vi flyttade från Helsingfors. För sju år sedan.

Den intelligenta läsaren förstår att dessa två bakgrundshistorier är en usel kombination.

Dagens historia:

Jag skulle fira Kristi himmelsfärd med att äta upp resterna av mitt påskgodis. Och när jag rotade i lagret hittade jag den här:

Notera vänster hörn. Notera hur en av dessa random typer som tagit sig in i vårt hem till min klädskrubb och till mitt godislager diskret har brutit upp godispåsen, försett sig med hälften av innehållet och sedan tejpat igen spåren efter sig.

Jag har väldigt starka misstankar om vem den kreativa skurken är. Jag tror hen ska få gå fri. För jag uppskattar egentligen det här.