Det sägs ju ibland att det är hopplöst ointressant att höra om hur stressigt andra människor har det. Men hur intressant är det att höra om hur ostressigt andra har det?

Vet inte. Men jag berättar det ändå: jag har det på många sätt så ostressigt nu. Nästan varje dag hittills år 2026 har jag känt av att jag inte längre studerar på deltid vid sidan av jobbet. Redan i januari hade jag fler lediga kvällar än jag hade sammanlagt på hela hösten. Och trots att jag fortfarande i mångas ögon har mycket på gång så är det onekligen så mycket mindre nu.

Och jag njuter.

Ikväll har jag haft den här veckans första lediga kväll. Alla barn har varit hemma och det har varit så rofyllt. Vi har spelat kort och hängt och pratat och läst (bara jag) och det här är ju på något sätt livet. Också det här är livet.

Och klockan är tio och det är fortfarande ljust. Nog är det lätt att leva nu.