Tänk att han som totalvägrade delta i ledd fotbollsverksamhet som sexåring kom att älska fotbollen så mycket sedan.

Tänk att han som inte bott och inte vill bo i Jakobstadsregionen kom att supporta småstadslaget så passionerat.

Tänk att han dessutom får dela den passionen med två av sina viktigaste kompisar. Så mycket att de åker med buss till Esbo för att heja på sitt Jaro i bortakvalmatchen.

Tänk att han och kompisarna råkade fångas på en så här genomljuvlig bild som blir ett konkret minne från ett minne för livet.

Inte är det synd om Arvid Kass.

Tänk att han dessutom har en mamma som låter honom vara ledig från skolan på grund av en fotbollsmatch. Och som hämtar honom kvart före tre på natten från busstationen.

Inte är det synd om Arvid Kass.