Jag går in i ett rum med fyra tonårspojkar och säger att jag behöver den som är bäst på matematik för Hilde har prov i morgon och vi behöver hjälp. Alla fyra tar på sekunden paus från darts för att komma till undsättning.

Och där får hon sitta, min lilla stora minsting. Vid köksbordet mitt bland fyra jättestora och jättefina pojkar som för en stund fokuserar helt på henne och multiplikation med tvåsiffrig faktor. De räknar och tänker och förklarar. Med tålamod. Och hon får vara helt trygg.

Att ha väldigt jämnåriga syskon är en oerhört fin gåva. En gåva jag själv blev given, en gåva mina barn blev utan. Men de fick annat. Annat som också kan vara oerhört fint.