Det sägs att det har varit kallt i sommar. Människan på gatan säger det och jag tror jag läst att någon meteorolog också sa det. Att det är länge sedan det har varit så här kallt i juli.

Jag har inte märkt att det har varit kallt. Jag har liksom inte tänkt på det. Jag har haft en så oerhört fin sommar och då blir vädret sekundärt. Om själen mår riktigt gott märker man inte att det regnar.

En perfekt sommar har det förstås inte varit, jag har gråtit med vänner och jag har bett innerligt för vänners barn och föräldrar. Men det har varit en sommar med frid och vila och inget behövde jag mer än det. Men jag har också fått jättemycket skratt och många fina människomöten.

Jag har jobbat lite grann varje dag sedan förra veckan, men just den här kvällen känns ändå som mitt sommarlovs allra sista. Och när jag nu ser tillbaka på sommaren känner jag mig tacksam och älskad. Och rik på alla de sätt som faktiskt spelar roll.

Tänk att jag fick den här sommaren. Tänk och tack.