Jag har firat veckans vilodag i vit fluffig klänning och svart kofta över. Och tydligen slarvat bort mina ben på kuppen.
Dagens sorg är att så få klänningar har långärm. Att alltid hänga koftor över sabbar något av klänningens siluett.
Jag hoppas och tror på den lugnaste veckan i mannaminne. Det skulle behövas. Det skulle sitta fint. Ännu en väldigt bra och väldigt intensiv dag bakom. Jag har inte ens hunnit lägga upp dagens dräkt.
I fredags blev jag en sådan som springer. Jag kände mig stark och frisk och hälsosam som en vitaminreklam. I dag vaknade jag med ond hals, dunkande huvud och tung kropp. Två dagar lång blev den här nya livsstilen. Jag är uppriktigt ledsen och det förvånar mig lite. Jag brukar alltid välkomna avbrott i mina motionsperioder.
I fredags blev jag en sådan som springer. Jag kände mig stark och frisk och hälsosam som en vitaminreklam. I dag vaknade jag med ond hals, dunkande huvud och tung kropp. Två dagar lång blev den här nya livsstilen. Jag är uppriktigt ledsen och det förvånar mig lite. Jag brukar alltid välkomna avbrott i mina motionsperioder.
Åtta unga kvinnor lämnade just mitt hus. Kvällen var lite som att äta tortillas med änglar. Sällan har något samtal varit så ärligt och viktigt på samma gång. Ingenting och allt var heligt.
Åtta unga kvinnor lämnade just mitt hus. Kvällen var lite som att äta tortillas med änglar. Sällan har något samtal varit så ärligt och viktigt på samma gång. Ingenting och allt var heligt.
Den galna veckan fortsätter med en galen men galet trevlig helg. Jag är med och leder en utbildning för unga ledare inom kyrkan och jag lär mig så enormt mycket varje gång vi träffar gänget. De har så sjukt mycket potential. Att se dem växa, inspireras och utvecklas är bland det bästa som finns.
Att jag så sällan bloggar nattetid numera betyder tyvärr inte att vi alltid sover (även om vi oftast gör det). Jag hör av mig senast när läget förändras och säker nattsömn inte längre toppar alla önskelistor.