Ironi är farligt i skrift, speciellt om läsaren är okänd. Jag tycker på inget sätt att det någonsin kan vara pinsamt med kläder från förra säsongen. Däremot skulle jag skämmas ganska rejält om jag hade kläder enbart från den rådande.

I denna förtydligandeskrift vill jag också poängtera att jag inte reagerade på Peppes blogginlägg utan på några av de kommentarer som gavs som svar på hennes intressanta fråga.

Ironi är farligt i skrift, speciellt om läsaren är okänd. Jag tycker på inget sätt att det någonsin kan vara pinsamt med kläder från förra säsongen. Däremot skulle jag skämmas ganska rejält om jag hade kläder enbart från den rådande.

I denna förtydligandeskrift vill jag också poängtera att jag inte reagerade på Peppes blogginlägg utan på några av de kommentarer som gavs som svar på hennes intressanta fråga.

Jag åker buss hem och har ingen bok i väskan! Det tar tid att vänja sig vid att inte bo på tågstationens bakgård.

I våras köpte jag en ganska ful Nalle Puh-ryggsäck åt Ingrid för fem euro. Hon älskar den, säger hon ibland. I morse uttryckte hon sin kärlek med nya ord.
– Den är det bästa jag har fått i mitt liv.

Stackare.

I våras köpte jag en ganska ful Nalle Puh-ryggsäck åt Ingrid för fem euro. Hon älskar den, säger hon ibland. I morse uttryckte hon sin kärlek med nya ord.
– Den är det bästa jag har fått i mitt liv.

Stackare.

Redan för en timme sedan bestämde jag att det får räcka för den här arbetsveckan. Jag sitter visserligen kvar på jobbet men bara för att det är trevligt och för att jag känner mig väldigt ledig när jag är på jobbet utan att jobba. Jag surfar, umgås, överväger att koka te. Att ibland kunna fatta ett sådant här beslut ger en skön känsla av att kunna påverka sin egen tillvaro i åtminstone viss mån.

Dessutom skiner solen nu mitt i allt. Och om mindre än en timme får jag luncha med en favorit. Jag nästan svävar.

Att den här veckan har varit en prövning kommer jag bara med våld ihåg. Och varför använda våld för att frammana känslor av trötthet och frustration?

I dag bär jag min bästa vårklänning utan att skämmas över att den är last season och lite för stor. Under fållen tittar en vit tyllunderklänning fram.

Den som inte tidigare märkt att mina synorgan är av olika storlek lär göra det nu.

I dag bär jag min bästa vårklänning utan att skämmas över att den är last season och lite för stor. Under fållen tittar en vit tyllunderklänning fram.

Den som inte tidigare märkt att mina synorgan är av olika storlek lär göra det nu.

Och så där mitt i fredagsmorgonens bestyr läser jag det här och påminns om att det finns till och med smarta människor som utgår ifrån att jag är intellektuellt utmanad för att jag har erfarit Gud. Spännande. Ibland glömmer jag hur lätt människor dömer ut, och det är väl (kanske?) bara bra.

 

Utgår du också från det? Att jag har färre hästar hemma än andra? Att indianerna i min kanot inte är lika många som i andras? Att jag är en sämre vässt penna än andra?

Jag blir alltid starkt berörd när jag är på teater. Jag vill stå på scen själv, skapa konst och berättelser här och nu. Jag tänker att jag kanske kunde ha blivit skådespelare (trots att jag nog vet svaret). Jag drömmer mig bort, lever upp och känner ett band till skådespelarna som de inte märker.

Men. Jag blir lite mindre starkt berörd för varje gång jag är på teater. Jag tror jag är lycklig. Visst har jag drömmar kvar, men de är större än alla teaterscener.