Det sägs att det har varit kallt i sommar. Människan på gatan säger det och jag tror jag läst att någon meteorolog också sa det. Att det är länge sedan det har varit så här kallt i juli.

Jag har inte märkt att det har varit kallt. Jag har liksom inte tänkt på det. Jag har haft en så oerhört fin sommar och då blir vädret sekundärt. Om själen mår riktigt gott märker man inte att det regnar.

En perfekt sommar har det förstås inte varit, jag har gråtit med vänner och jag har bett innerligt för vänners barn och föräldrar. Men det har varit en sommar med frid och vila och inget behövde jag mer än det. Men jag har också fått jättemycket skratt och många fina människomöten.

Jag har jobbat lite grann varje dag sedan förra veckan, men just den här kvällen känns ändå som mitt sommarlovs allra sista. Och när jag nu ser tillbaka på sommaren känner jag mig tacksam och älskad. Och rik på alla de sätt som faktiskt spelar roll.

Tänk att jag fick den här sommaren. Tänk och tack.

Så firar vi vår tjugoandra bröllopsdag. Du tar ut hunden på morgonkiss fast det egentligen är jag som ska göra det. Sedan åker du till jobbet och jag äter frukost medan jag spelar spel med en dotter, en son och en bonusson. Sedan tar jag fyra barn med mig på lite klädshopping och hamburgare. Du jobbar. Jag tar en promenad med en bästis, jag hämtar en systerdotter och hennes kompis från färjan och sedan åker jag, Arvid och hans kompis till vårt lags fotbollsmatch. Du fortsätter jobba. Sedan kommer du till matchen med min systerdotter och hennes kompis. Vi åker hem i varsin bil efter matchen och efter halv tio möts vi för första gången den här dagen när vi tar en hundpromenad tillsammans.

Så här ser en del dagar ut i vårt tjugotvååriga äktenskap. Rätt mycket logistik och rätt lite romantik. Sällan ser vi så lite av varandra som vi gjorde just i dag, men det händer. Vi två har mer tid i allmänhet och mer kvalitetstid i synnerhet tillsammans än vi haft på väldigt länge nu och vi tycker så mycket om att vara tillsammans.

Jag älskar honom och jag älskar att vara hans. Jag älskar att han fortfarande tycker att jag är så rolig och så snygg. Och att han ser på mig med så mycket kärlek.

Jag älskar oss och att jag får vila, vara, leva och växa i det vi har byggt upp tillsammans.

Den här sommarlovsmorgonen får jag vakna på madrass bakom min äldsta lillasysters soffa i hennes familjs vardagsrum. Här har madrassen väntat på Mig sedan jag var här senast, så snart har jag återvänt. Så snart skulle jag helst alltid återvända.

Finns det någon annan plats där jag är lika ledig som här? Jag tror inte det. Vi läser, stickar, pratar, äter glass, hundpromenerar längs älven och springer någon gång ibland. Och den här sommaren ser vi mycket på Eva&Adam. Vilan når nya höjder när vuxna människor har tid att ägna timmar per dag åt sin barndoms tv-pärlor.

I dag hade jag svävat en timme mellan sömn och vakenhet när min syster tassade in till mig och frågade om jag vill ha gröt. Och så berättade hon att det finns nybakat bröd. Jag är oförskämt bortskämd men än mer oförskämt älskad. Tänk att jag får ha den här platsen. Tänk att jag får ha henne.

Nu ska jag få äta frukost med två systrar, en dottter och två systerdöttrar. Denna en av mitt livs somrar. Så fantastiskt fint.