Först

Och nu först tog arbetsdagen slut. Med febersjuk dotter och ryggsjuk man kan det bli så ibland.

Advertisements

Oviktigt

Min dotter till sin mor:
– Mamma, har du kläder på?
– Jo, svarar jag helt sanningsenligt.
– Jag har också kläder på, säger hon stolt och klappar sig på magen.

Litet, oviktigt, vardagligt, alldagligt. Men där finns det största.

Händer

I dag ska jag på bröllop. Om några timmar är det vigsel och här hänger jag i mammas kök som om ingenting händer medan vännerna som ska ingå äktenskap säkert känt hela dagen att något verkligt stort händer. Kanske hela natten. Kanske hela gårdagen. Antagligen från och till hela veckan. Minst.

Händer

I dag ska jag på bröllop. Om några timmar är det vigsel och här hänger jag i mammas kök som om ingenting händer medan vännerna som ska ingå äktenskap säkert känt hela dagen att något verkligt stort händer. Kanske hela natten. Kanske hela gårdagen. Antagligen från och till hela veckan. Minst.

Nu

Och ungefär nu satt vi oss i bilen och startade vår resa mot det som Ingrid kallar östäjbåtten. Bjuder i samma veva på en ovanligt osmickrande och ocensurerad bild. Det är ju fredag.

Ljud

För den intresserade följer nedan en lista på ett urval av de ljud Ingrid fört under sin vakna tid denna natt:

– ordet “ligg” med kommenderande röst (kanske femtiosex gånger och aldrig lydde hon sitt eget råd)
– sången “Jag öppnar fönstret och tittar ut” (hon valde att kalla vädret regnigt)
– sången “Bä bä vita lamm” (en ren njutning rätt tid på dygnet då hon kan den som sin egen ficka)
– orden “Mamma sjunga ekorrn satt i granen” (vilket absolut inte hände)
– orden “Ingrid inte gråta och ropa” (självfostrande, sunt budskap)
– en uppräkning av olika människor i Ingrids liv som kunde tänkas gråta i en butik: Naomi, Saara, Becka, Ben, Toffi (när den sistnämnda kom upp fnissade jag till eftersom tanken var underhållande)
– orden “världens bästa mamma och världens bästa Ingrid (då glömde jag nästan bort att jag egentligen var trött och irriterad och kunde bara hålla med)
– slutorden i hitlåten “Var bor du lilla råtta”
– orden “vill ha glass” (vem vill inte det – men nu ska vi sova)
– orden “nu kan jag sova” (vilket jag hoppas att var profetiska ord)

Jag är imponerad och lite underhållen. Och ganska trött.

Varför

Till sin mors stora glädje älskar Ingrid ord och upptäcker nya dagligen. Varför är en favorit nu just och hon använder det nästan alltid i lämpliga sammanhang.

Men när hon för en stund sedan, klockan kvart över tre på natten, frågade varför hennes pappa sover insåg jag att hon nog inte greppar ordet i dess fulla bemärkelse.