Sommarlovets tredje dag. Och det hände så mycket.

Min yngsta lillasyster fyllde 28 år. Tänk! Och tänk att jag får träffa henne snart.

Jag sprang mitt första medvetna intervallpass på över två år. Och jag kom genast ihåg hur jobbigt det är.

Jag jobbade lite mer än tänkt i år och använde i dag en del av den bonuslönen för att köpa mig lite bonushår. Får se hur jag börjar trivas med det.

Min son debuterade som domare (eller spelledare som det heter när spelarna är så unga) och jag var med som moraliskt stöd och som någon slags mittlinje.

Jag har också hunnit leta fram en simbok (den tredje jag hittade var den rätta). Jag har skjutsat ett barn till Karperö. Jag har inhandlat domaratteraljer till samma barn. Jag har promenerat med en bästa vän. Jag har sålt ett par skor som jag köpte i fel storlek. Jag har i tankarna varit med en annan vän på sjukhus. Jag har med Hilde och Fredrik sett avsnitt två av den nya versionen av Vi på Saltkråkan och undrar om något är mer sommar för mig än just Saltkråkan.

Och jag undrar… Hur har jag någonsin hunnit jobba? För klockan är i skrivande stund 23:04 och jag har inte ens hunnit öppna min roman ännu i dag.

Lifvet.

Jag och mitt bonus.