Dopgästerna åkte för många timmar sedan. Jag har sprungit sex kilometer. Inomhus. På den nya mattan i lekrummet i mina föräldrars hus. Jag har förätit mig på systers underbara kolakakor. Och av allt gott i dag är den här stunden den bästa. Jag och alla mina systrar och alla mina svågrar (en enda än så länge) och alla mina män (också bara en och inte bara än så länge) sitter runt samma bord och funderar på vilket liv vi vill leva. Och vi vill så mycket. Och så mycket så lika.

Mycket kan jag stå för. Men inte allt.