Just det liv vi ska ha just nu

För någon dag sedan satt jag och Fredrik vid köksbordet med våra kalendrar. Vi insåg att vi under månaden som kommer behöver barnvakt nio gånger. Nio! I den stunden kändes vårt vardagspussel helt orimligt.

Men bara en halvtimme senare var de flesta dagarna lösta och vårt vardagspussel kändes klart mer rimligt.

Och ikväll, när jag får somna hemma hos en av mina bästisar och hennes höggravida mage, känns det otroligt rimligt. Tänk att jag – trots att vi numera bor 400 kilometer från varandra – kommer att få träffa den här nya lilla människan ofta! Att jag ska få vara en återkommande del av barnets liv. Så otrolig rimligt. Så otroligt rätt.

Vår vardag nu kräver mer planering än någon av våra tidigare vardagar någonsin krävt, men jag tror faktiskt att vi just nu har just det liv vi ska ha just nu. I det är det lätt att vila. Trots att pusslet inte riktigt rymmer alla bitar alla dagar.

Bild: Matilda Audas Björkholm

Skönare och oskönare

Jag fick vara hemma tre veckor och en dag i sträck. Sov inte alla nätter hemma, men sov alla nätter under samma tak som mina närmaste människor. I natt ska jag somna under samma tak som andra nära, men mina närmaste är inte här.

Det är både ock. Det är skönare än vanligt att få vara lite för mig själv eftersom jag haft de närmaste så nära så länge, samtidigt som det är oskönare än vanligt att få vara lite för mig själv eftersom jag haft de närmaste så nära så länge.

Så nu ligger jag här i bäddsoffan klockan två minuter före elva och tittar på bilder och videoklipp på mina närmaste. För så gör jag när jag saknar. Vet att saknaden inte är farlig. Vet att de har det bra och att jag har det bra och vet att vi snart är tillsammans igen.

Överskattat

Alla barnen hade tråkiga och rättstavade namn på sina netflix-profiler: Amanda och Fredrik och sådant.

Förutom Arvid. Hans profil:

Rättstavning är överskattat när felstavningen är så här festlig. Hälsar modersmålsläraren.

Oförutsägbarhet

Alltså han. Som igår fick och förtjänade rivsår i ansiktet. Han gjorde det igen idag. Överraskade oss.

Han jobbade som ett djur med städning när han egentligen skulle sova och sedan ordnade han en spårning för mig och Fredrik där vi fick vandra mellan de olika platser i hemmet som han hade fixat till. En tömd diskmaskin. En dammsugen köksmatta. Ett städat rum. Ett rengjort golv i tv-rummet.

Det var verkligen inte vad vi hade förväntat sig. Ibland är oförutsägbarhet det absolut bästa och vackraste som finns.

Han har hur mycket som helst i sig, vår älskade Arvid. De gånger han kanaliserar det rätt blir det guld. De gånger han kanaliserar det mindre rätt blir det (ibland) ett annat slags guld. Som .

Rejäla rivsår

En sann berättelse om trettondagen 2020: Arvid har tre riktigt rejäla rivsår i ansiktet efter att Hilde till sist sa ifrån och gav igen. Och jag kan erkänna att jag – ihärdig motståndare till hämnden som fenomen – tyckte att han fick vad han förtjänade. Vi kan säga att varken stunden när det hände, stunden före eller stunden efter lär dyka upp om du googlar #familygoals, men det är stunder som var del av vår idag.

En annan lika sann berättelse om trettondagen 2020:

Han är ju rätt dålig på förändringar, vår Arvid. Vi utgick från att flytten skulle vara svårast för honom, han som tycker om när allt är som det brukar kan ju omöjligt gilla nytt hem, ny skola och nya människor. På en och samma gång.

Så därför vet glädjen i hjärtat inga gränser när han på morgonen sista jullovsdagen säger:

– Jag vill bara att den här dagen ska ta slut. För nu vill jag till skolan så mycket.

Och ännu en sann dagens:

I slutet av den här dagen läste han en bok om Gud högt för mig och sitt bästa gosedjur.

Det är så tvära kast. Jag hinner inte med och jag kan inte ens riktigt tycka att jag borde hinna. Att det är jag som är orimlig. Hur kan en och samma person framkalla så oerhört olika reaktioner och hur kan det vara så kort mellan de reaktionerna?

Idag har vi mest varit i bollhall. Det blev fyra varv fram och tillbaka. Jag skojar tyvärr inte. Men det var värt det. Så värt det.

Att förlåtelse finns

Det händer numera att jag känner mig som den sämsta och mest värdelösa varelse som någonsin kissat fram två streck på ett graviditetstest. Till exempel idag hände det. Fler än en gång.

Då är det fint att förlåtelse finns.

Då är det också fint att Hilde finns. Hon som låter de här vara hennes sista ord för dagen:

– Gud älskar dig, mamma. God jul!

Vår selfie från igår.

Vad jag läste 2019

147. Så galet många böcker läste jag år 2019. Jag tror – vet nästan säkert – att jag som vuxen aldrig förr har läst så många böcker under ett enda år. Det har gjort sitt att jag har läst en hel del på jobbet nu under hösten. Och det har gjort sitt att jag har velat läsa en hel del också på fritiden trots att jag har läst en hel del på jobbet.

Jag antar att det skulle vara både orimligt och ointressant om jag listade alla 147 böcker men jag listar frimodigt tjugofem favoriter (i den ordning jag läste dem) från året som gick. Se dem som de lästips de är.

35 frågor om år 2019

1. Gjorde du något i år som du inte gjort förut?

O ja. Jag slutade på världens bästa jobb. Jag sökte jobb som jag inte fick. Jag fick jobb som finlandssvensk läsambassadör. Jag började bo Kvevlax. Jag vinterpratade.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Gav inga och höll inte heller några.

3. Fick någon du känner barn?

Ja. En alldeles särskild och särskilt efterlängtad liten en föddes på vårsommaren och vi fick bli faddrar.

4. Dog någon som stod dig nära?

Nej. Ännu ett år har vi fått leva utan att döden kommit alldeles för nära. Varje sådant år är ren nåd.

5. Vilka länder besökte du?

Sverige (minst) fem gånger. England en gång. Estland två gånger. Så galet det här med Estland. Under tio år i Helsingfors var jag där en enda gång. Under ett halvt år i Kvevlax två gånger.

6. Är det något du saknade 2019 som du vill ha 2020?

Ett stabilare vardagspussel. Så här dag tre år 2020 tror jag faktiskt att det kommer att vara helt möjligt. Lätt att tro när fyra av fem är jullediga, men att tro är alltid att tro.

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?

Är alldeles för dålig på datum, så kan i nuläget inte komma på ett sådant som jag alltid kommer att minnas.

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?

Att jag fick det jobb som jag har nu. Det är det klart bästa som hänt mig. Men att alla i min familj trivs så bra på vår nya hemort är ändå det allra bästa, även om det mindre direkt har hänt just mig. Att få vinterprata var oväntat fint.

9. Vilket var ditt största misstag?

Jag vaknade lite för sent till en ny omständighet. Jag var inte beredd, men jag borde absolut ha varit det.

10. Vilket var ditt bästa köp?

Kanske vår nya vardagsrumsmatta. Nej, kanske vår nya vardagsrumssoffa.

11. Vad spenderade du mest pengar på?

Hyra. Amorteringar. Mat. Och nya möbler och ting till nya hemmet. Och nya bilen!!!

12. Vad gjorde dig riktigt glad?

Att Arvid tycker så mycket om sin nya skola och att gå där.

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Vi var sjuka i influensa riktigt i början av 2019. Hade sedan en sällsynt frisk vår och nu en osannolikt frisk höst. Att jag med sjuk menar magsjuka och feber säger förstås allt. Jag har med andra ord varit jättejättejättefrisk.

14. Vilka låtar eller artister kommer att få dig att tänka på 2019?

KAJ. Arvids helt klart största musikaliska passion och därmed något vi alla får ta del av.

15. Mådde du bättre eller sämre 2019 än du gjort tidigare år?

Både ock. Verkligen både ock.

16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?

Fredrik och Gud. Gud och Fredrik. Och mitt eget skrivande.

17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?

Jag är inte mer spännande än att det mest sanningsenliga svaret troligtvis är telefonen.

18. Hur var din julafton?

Underbar. Helt underbar.

19. Blev du kär?

Fortsatte vara. Vad annat kan jag?

20. Vilket tv-program har varit det bästa på tv?

Vår tid är nu. Som vanligt.

21. Hatade du någon som du inte hatade förut?

Nå nej. Stundvis hatade och hatar jag kombinationen barn och skärm, men det är ju inte direkt eller ens indirekt någon.

22. Vilken var den bästa bok du läste under 2019?

Omöjligt att svara på. Återkommer till läsningen 2019 senare.

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?

Tror inte jag gjorde en enda stor. Är ju inte direkt eller ens indirekt en musikmänniska.

24. Önskade du dig något som du fick?

Typ allt viktigt jag önskade mig fick jag. En hel del av det jag önskade andra blev tyvärr ofått.

25. Önskade du dig något som du inte fick?

Ja, det gjorde jag. Och ibland gör det ont. Och ibland önskar vi sådant som vi tror att är vårt bästa fast det inte är det. I efterhand kan vi förundras över att vi ens önskade.

26. Vilken var årets bästa film?

Jag tyckte om Downton Abbey.

27. Vad gjorde du på din födelsedag?

Jag hade en magiskt fin dag med syster och moster och mig själv i Umeå.

28. Vilka var de bästa människorna du träffade?

Henrika. Och Hanna och Jonathan. De är nog årets vassaste nykomlingar.

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?

Som en svart klänning.

30. Vad fick dig att må bra?

Att jag sprang tre gånger i veckan nästan helt utan undantag hela hösten. Att jag fick träffa älskade människor så ofta, både dem här och dem där. Att jag så ofta valde att läsa. Att mina människor mådde bra.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?

Ytterst osugen på dem alla.

32. Vem saknade du?

Eleverna! Eleverna! Och alla de som bor på fel ställe.

33. Vilken var din bästa månad?

Den här är svår. Våren var inte vacker. Men maj hade en märklig charm. Juli var juli. September rolig. December på många sätt ljuvlig. Faktiskt.

34. Finns det något du kunde ha gjort bättre?

Massor. Hopplöst massor.

35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?

Jag tänkte låta bli att köpa kläder åt mig. Jag behöver verkligen ingenting och ska försöka bli bättre på att inte ge efter för alla begär jag drabbas av, för OJ så jag drabbas.

Jag hoppas också på mer stabilitet och kanske till och med mer förutsägbarhet.

Jag hoppas jag blir mer och mer den jag kunde och borde vara.

Bild: Matilda Audas Björkholm

Som en tjej

Vi sitter i köket och pratar, min syster och jag. När Hilde plötsligt kommer studsande in. För det är så hon rör sig just nu: studsande.

– Här kommer en tjej som har klottat med kiss, konstaterar hon och studsar vidare.

Festlig liten varelse. Som berättar om sig själv som “en tjej”.

Hon är för övrigt också en tjej som upptäckt hur sköna människor vi har i vårt hem. Vid fyra olika tillfällen med fyra olika människor har hon de senaste två dagarna strängt uppmanat mig att sluta prata med en vuxen på besök. Hon vill nämligen ha den vuxna för sig själv och tycker uppenbarligen att jag stör det som de har på gång.

Vi får vara med. Så kommer jag att berätta om dig sedan, Hilde. Som en tjej som lät oss (ibland tvingade oss) att vara med.

Mamman i mig gläds

Typ allra bäst just nu: att den ljuvliga lilla människan på bilden har ett stort intresse för bokstäver. Det är bara någon vecka sedan hon märkte att bokstäver finns och i nuläget känner hon igen rätt många. Vet vems bokstäver de är.

A är Arvids och mammas bokstav

B är fammos

D är Dumles

E är Ediths

F är Fredriks och moster Fannys

H är Hildes egen

I är Ingrids

J är Julias

K är Knuts

L är Liljas och Linnéas

M är moster Matildas

N är Nicholas

O är Oscars

P är Patriks

R är Ruts

S är Stinas

T är Tobias

V är Veras

Läsambassadören i mig gläds över detta nyfunna intresse. Må det aldrig svalna. Men mamman i mig gläds oerhört mycket mer. För en människa som känner igen bokstäver ser ju onekligen ganska bra. Vi vet fortfarande förstås inte exakt hur bra, men vi vet att hon ser klart bättre – åtminstone på nära håll – än vi tidvis befarat.

Varje litet steg åt rätt håll är en stor seger.