Jag är en sucker för julen. Eller egentligen för hela adventstiden. Älskar den. Älskar faktiskt nästan precis allt med den och därför är det alltid med sorg som jag städar ut julen när det är dags. I år med ännu större sorg än vanligt, det finns ju så hopplöst lite att se fram emot i vår. I vanliga fall kan man ju börja tagga för sportlovet redan när adventsstakarna är kvar i fönstren, men i år är ju allt som det är.

Men jag fick lite plåster på såren mitt i sorgen. Samma dag som vi bar upp julgranen på vinden och plockade ihop julkrubban fick vi nämligen något otippat ett brev från Krister. Ni minns.

Hej igen. Jag har tängt vara här hela åre om det pasar för er och gotttt nyt år!

Sedan fanns det en tom rad där vi skulle skriva vårt svar och någon – Krister själv? – har svarat det pasar jeeeeeetebra

Jag tror bestämt att jag älskar Krister. Eller rättare sagt hans upphovsperson.

Så nu kan vi åtminstone se fram emot att ha Krister med på ett hörn under våren. Alltid något.