Hur har de första jullovsdagarna gått hemna hos er? Hos oss gick lördagen ganska dåligt, söndagen helt katastrofalt medan måndagen har varit något av en stilstudie i härligt familjeliv.

Gårdagen var nog den bråkigaste och bräckligaste dagen på länge. Och nej, inget särskilt hände. Så där som det ju nästan aldrig gör. Vi var bara alla alldeles för dåligt rustade för en alldeles för trött dag och resultatet blev… svagt. Minst sagt.

Vi försökte och lyckades till sist försonas kring ett pepparkaksbak och då fick vi plötsligt ett brev från vår tomtenisse Krister. Spår av honom började dyka upp här under julgranen i lördags och jag vet inte mycket mer om Krister än att Arvid är den av oss som uppenbarligen känner honom bäst. Krister skrev i sitt brev att han trivs så bra i ert mysiga hem och jag var så kort på försoningens väg att jag ville båda skratta och gråta. Jag kände bara att WHAT, Krister? Vilket mysiga hem?

Idag är jag däremot helt på Kristers linje. Vårt hem har varit så mysigt och vår familj ännu mysigare. Det är tvära kast.

Jag håller fast vid min linje. Man ska inte känna efter så mycket de första dagarna på lov. Men jag vågar tro att också det här lovet kommer att bjuda på riktigt fina och vilsamma stunder. Och några riktigt kämpiga och hårslitande. Och även om jag kommer att sakna många och mycket den här julen så har jag ju faktiskt mina allra viktigaste nära mig. Hela tiden.

Det är långt ifrån alla som får ha det så den här julen. Vi som får ha det så får vara tacksamma.