Det är snart sex år sedan jag skrev mitt mest lästa blogginlägg hittills. Du kan läsa det här. Det handlade om vacciner och jag skrev det baserat på den diskussion om HPV-vaccin som då pågick. Jag minns att jag blev chockad av att så många läste mitt inlägg. Och jag minns att jag blev chockad av att så många kommenterade och att så många av de som gjorde det såg på saken på ett så väldigt annorlunda sätt än jag själv gjorde.

Och gör.

För efter snart sex år tänker jag fortfarande på exakt samma sätt. Jag vet inte speciellt mycket mer om vaccin än jag visste då, men jag vet faktiskt mer om att inse var mina egna gränser går och det gör mig om möjligt ännu mer benägen att lita på dem som faktiskt vet betydligt mer än jag själv. Alltså läkarna. Alltså dem som några av kommentarerna till mitt gamla inlägg uppmanar mig att inte lita så blint på.

Jag känner inte tusen läkare, men jag känner faktiskt ganska många. De är allihopa människor som har valt att bli läkare för att de vill hjälpa människor och rädda liv. Jag blir alldeles matt av att det finns de som tror att läkare rekommenderar vacciner av ekonomiska intressen eller av ondska. Den världsbilden vill jag faktiskt inte ha.

Jag kan förstå rädslan för vacciner vi inte känner till – och igen måste vi väl vara ärliga med att nästan ingen av oss faktiskt känner till dem. Men jag kan inte förstå att den rädslan kan vara större än rädslan för en tillvaro utan vaccin. Vi har ju fått ett ganska beskt smakprov på en sådan tillvaro nu under år 2020 och jag tror att få av oss känner att vi vill ha mer av den varan.

Jag tror att vi behöver vaccin. Jag tror att vi behöver det för att skydda oss själva och för att skydda varandra. Vi har fått ett smakprov också på det här med att skydda varandra under år 2020 och mitt i skiten finns det ju något lite vackert i det. Tänk vad vi ändå är beredda att avstå från för att skydda dem som behöver beskyddas, trots att vi vet att de allra flesta av oss kommer lindrigt undan om och när vi drabbas.

På samma sätt resonerar jag när det kommer till vaccin. Vi tar det för varandra, för att många av våra allra svagaste inte kan ta det och för att det fungerar bara om alla som kan ta det faktiskt också tar det. Vi gör det för varandra. För vi tar hand om varandra.