Jag och Fredrik är bra på en del saker, men kanske allra bäst på att bära rena kläder från torktumlaren till där fåtöljerna i tv-rummet som ingen ändå sitter i och sedan – nu kommer den verkliga talangen – totalt ignorera att kläderna ligger där. Inte ens när färgen på fåtöljerna knappt går att ana noterar vi att de är rätt tungt belastade med osorterad tvätt.
Så vad det var som fick oss att faktiskt ta oss an tvätthögarna – förlåt, tvättbergen – just idag vet jag inte. Men det gjorde vi, med besked. Vi höll på en dryg timme. Båda två.
Mest tid tog som vanligt strumporna. Det krävs ju universitetspoäng i detektivarbete för att hitta par åt alla och eftersom vi inte har några sådana studiepoäng så slutade vi med det här sorgliga saldot:

De här stackarna gick det alltså inte att para ihop med något ens nästan rimligt alternativ.
Jag blir så frustrerad på att alla barnstrumpor säljs i paket där bara ett par ser likadana ut. Jag fattar ju att det är sanslöst smart ur försäljningssynpunkt, men ur köpsynpunkt är det bara sanslöst hopplöst.
Vår räddning är att två av våra barn verkar tycka att kompatibla strumpor är rejält överskattat. De nöjer sig med hela och rena. Om ens det. Jag lutar åt att de har rätt och försöker att inte se femtio stackars strumpor utan par utan tjugofem alternativa par strumpor.
Ja man fattar inte vart alla strumpor tar vägen, och ja man får allt ta de som är mest lika för det försvinner alltid en av dem. Ibland tänker jag så att man får rocka sockan då och då för man kan inte gå köpa sockar hela tiden =D
Hos oss har vi ett riktigt strumpmonster. En 6 årig labrador som har förkärlek till lågskaftade bomullsstrumpor och sportstrumpor. Smutsiga som rena. Vi sprider sen ut dem i byn, hela men inkletade i gegga och bajs efter ett varv genom tarmkanalen. Svårt att få familjen att inte lämna strumpor åtkomliga. Och labben är så smart så hon snusar sig till strumpor på långa avstånd. Strumpor i ullblandning tar hon inte så gärna. Resten tror jag tvättmaskinen äter. Jag köpte en begagnad tvättmaskin när jag flyttade hemifrån. I flytten dök det upp 3 strumpor ur tvättmaskinen. Underifrån. Ja hos oss parar vi strumpor, ibland… barnen får 10cent/strumppar de lägger ihop. De brukar få 8-9€ tillsammans. Det säger en del om strumpmängden i vårt 4 pers hushåll. 😆
Det här met strumpor och all klädvård över huvudtaget är ett rätt stort kapitel av livet. Själv sitter jag gärna och viker kläder på kvällarna närbarnen gör sina läxor. Då hålls jag stilla och finns till för dem om de vill fråga något. Men jag har också haft flera perioder i livet då det har prioriterat bort det. Här kommer några tips. Använd dem eller strunta i dem. Alla är vi olika och det som passar en kanske inte passar en annan. I alla fall… Om man orkar lära upp barnen och sog själv så kan man slänga in sina strumpor i varsin tvättpåse. Sen åker de via tumlaren och så har alla sina egna strumpor samlade och man behöver inte gräva i en stor hög. Det har sparat mycket irritation hos oss vissa perioder. I något skede brukar vi ändå falla ur vår rutin och så har man en stor hög att sortera, samt en hög med omaka strumpor över. Dem brukar vi sortera enligt färger, ränder el figurer och sätta i olika små påsar. När den andra sen dyker upp så är det lätt att hitta paret. Vad gäller klädvikandet så har jag ibland behövt förenkla lite också. Då brukar alla få varsin stor väska. När kläderna är torra så slänger jag hastigt in alla kläder i rätt väska. Det tar några minuter men sparar många minuter av irritation då ingen hittar något och alla förväntar sig att mamma ska ha koll. Det går snabbt att leta i rätt väska när någon söker ett plagg. Det var mina knep. Kanske nån annan har nåt annat att bjuda på.