Vet ni vad? Jag har fått ett nytt jobb. Ett helt eget. Tänk. Det känns enormt roligt och fint och spännande. Nu ska jag få jobba mera långsiktigt igen och då kan jag förhoppningsvis vara hela den lärare som jag vill vara. Att bli vald bland flera superbra lärare var dessutom en välbehövlig boost för mitt ganska tillplattade ego.

Samtidigt känns det enormt sorgligt att inte längre vara kvar i den skola där jag har stortrivts varje dag det här året. Jag har haft öppna, varma och hjälpsamma kolleger som fått mig att känna mig välkommen från första början. Och jag har haft studerande som jag tycker helt otroligt mycket om, trots att jag i början försökte vara lite sval. Jag hade aldrig en chans. Så underbara är de.

Så det är alla känslor samtidigt. Men mest av allt är det tacksamhet. Det är ju oftast det. Jag hoppas och tror att det här blir riktigt bra.