För exakt fyra år sedan bar vi ut alla våra möbler och alla våra saker ur den lägenhet som då var vårt hem. Våra saker flyttade från Helsingfors och det gjorde två av oss också. Vi tre andra blev kvar en månad till.

Jag minns hur svårt det var att lämna allt. Mitt älskade, älskade jobb. Vår församling. Vårt hem. Våra helt fantastiska människor.

Och trots det – inte en enda dag har jag tvivlat på att beslutet var rätt. Inte en enda dag har jag ångrat det eller ens övervägt att ångra.

Så otroligt mycket fattigare vi skulle vara idag om vi hade gett efter för det svåra och inte hade vågat. Så otroligt många fattigare vi skulle vara.

Nej. Aldrig har jag ångrat. Men nog var det fint.