Nu har det hänt några gånger. Hon har dragit kortet.

Oftast händer det när Arvid är snabb och tar ipaden så att hon får nöja sig med en telefon med liten skärm. Det godkänner hon inte.

– Jag har faktiskt en synskada! protesterar hon.

Någon gång ska jag lära henne att det är ett kort hon ska dra ganska sällan. Just nu ska jag fira det faktum att hon har så lätt för att tala om den begränsning som är hennes. Den är helt skamfri, helt odramatisk.

Jag vet att det kommer också andra tider. Nu njuter vi av den här.