Idag sov hela familjen till tio. Tio!!! Förutom Ingrid som vi väckte kring tolv. Jag antar ju att vi kommer att ta oss igenom en vecka med fem tidiga vardagsmorgnar, men i just den här stunden är min tro inte överdrivet stor. Vackert kommer det inte att vara.

Egentligen är vardag det allra bästa jag vet, men i just den här stunden minns jag inte riktigt att det är så. Nu just minns jag bara att jag inte har somnat före halv två på natten på en och en halv vecka och att vi har haft vänner hemma hos oss varje dag ungefär lika länge och att det är härligt att springa i dagsljus. Hur ska vardag rymmas in i det här livet? Var det faktiskt så att vardag är fest?

Fråga mig igen vid lunch imorgon. Senast då lär jag minnas igen.

Nej, förresten. Fråga mig igen klockan 8:12 när jag träffat mina studerande igen. Då är festen i gång!