Här tänkte jag bjuda på en bild ni aldrig sett förr. Lättare sagt än gjort med tanke på att jag publicerar någon slags bild här nästan varje dag.

Men så kom jag på en bild som jag hittills låtit världen vara utan. Jag tror det går att leva ett rikt och meningsfullt liv också utan den, men här kommer den i alla fall. Den bild som jag kallar Skrevbild på Alisson Becker och Amanda Audas-Kass.

Vi var i Liverpool. På rundtur på Anfield. Där fanns en vägg med bilder på spelare och de äldre barnen ville fotas vid väggen. Sedan ville det yngsta barnet ta en bild på mig vid väggen. Jag hade ingen större tilltro till att bilden skulle uppvisa någon nämnvärd kvalitet, men Hilde led verkligen under rundturen (”Det här är den värsta dagen i mitt liv” ropade hon vid ett tillfälle den dagen) och jag kände att jag måste ställa upp. Alltså ställer jag mig bredvid Alisson och Hilde tar bilden. Ni vet den där skammen. När andra turister står och tittar på när man själv blir fotad. När andra turisters barn står i kö för att få bli fotade där man själv blir fotad. Den skammen. Och för det här slutresultatet. Ni får det igen.

Hur mycket jag älskar Hilde och/eller någon slags frid på rundturer? Så här mycket. Åtminstone så här mycket.