Det finns en del blogginlägg som jag har skrivit många gånger. Och jag kan höra mina läsare tänka Va? Hon har ju redan skrivit om det här när de läser om det ännu en gång.

Och tro mig, jag vet. Jag vet att jag redan har skrivit om det, men jag skulle ju kunna skriva om det nästan varje dag. Jag får liksom göra den skriftliga versionen av att bita mig själv i tungan för att inte skriva om det varje dag.

En sådan sak? Crossfit.

Jag blev på jättedåligt humör när jag kom hem från jobbet idag för att köket var kaos. Sedan for jag och tränade och redan under uppvärmningen kände jag hur livsglädjen återvände. När jag satt mig i bilen efter avklarat pass kom jag knappt ihåg att humöret hade varit rejält utmanat bara någon timme tidigare.

Och tur var väl det. För jag kom hem efter träningspasset till ett kök som var så kaos att det fick eftermiddagsversionen av köket att te sig som ett slutfört Marie Kondo-projekt.

– Nu hade du tur, Arvid. För jag har just varit och tränat och är alltså på jättebra humör. Annars skulle jag vara jättearg, men nu är jag bara lite sur, förklarade jag harmoniskt och pedagogiskt medan jag hjälpte honom att reda upp efter ett på precis alla sätt väldigt misslyckat milkshakeprojekt.

Crossfit gör på riktigt underverk för mitt humör. På riktigt. Det finns inga fysiska resultat som kan mäta sig med det. Inga synliga magmuskler kan komma i närheten av hur bra jag mår på insidan och hur glad jag känner mig efter varje pass på boxen.

Så bra grej. Så värt det.

Ni har läst det här förr och ni kommer att få läsa det igen. Och när ni irriteras över upprepningen måste ni komma ihåg att jag aktivt undviker nästan alla de upprepningar jag egentligen vill komma med.