Idag firar vi den internationella lärardagen, Världslärardagen.

Lärare är världens bästa jobb. Åtminstone min världs bästa jobb. Jag har sagt det tusen gånger förr – minst – och jag kommer att säga det lika många gånger till och mena det varje gång. Jag skulle välja det här jobbet på nytt när som helst. Det betyder inte att jobbet är perfekt eller att det inte finns saker som kunde förbättras, men det betyder att det här jobbet är det bästa jag kan tänka mig av alla icke-perfekta jobb som finns.

En dag som idag vill jag också nämna två av mina egna gamla lärare som har varit alldeles särskilt viktiga för just mig. Anna-Brita, min allra första lärare, och Roger, som var min gymnasielärare i religion och psykologi.

Anna-Brita, tack för att du skapade en skolvardag som gjorde att mina skyhöga förväntningar på skolan uppnåddes och till och med överträffades. Tack för den värme, glädje och trygghet du utstrålade från dag ert. Tack för att du såg mina styrkor och uppmuntrade dem. Tack för att du aldrig klagade fast jag skrev alldeles för långa berättelser.

Roger, tack för att du såg mer av den jag egentligen var än jag kunde se själv i början av min gymnasietid. Tack för att du var så mycket medmänniska, för dina berättelser och din humor. Tack för att du motiverade mig att göra mitt allra bästa i dina ämnen trots att jag nästan alltid valde en latare och lättare väg. Tack för att du fick mig att känna att jag kunde och ville.

Tack. Om jag får vara ens en bråkdel så betydelsefull för någon av mina elever som ni var för mig – då har jag lyckats.

Världens bästa jobb.