Det var några veckor i våras som mest bestod av sista gånger. De sista gångerna avlöste varandra i ett tempo som skulle vara hisnande också för en mindre känslig själ än min.

Nu är det några veckor som mest består av första gånger. De första gångerna avlöser varandra i ett tempo som är hisnande för en själ som min. Men mest av allt hisnande härligt.

Det finns mycket att säga, men det snurrar för mycket just nu för att mycket ska kunna sägas. Så i just den här stunden säger jag bara att det nog finns en särskild plats i himlen för kolleger som tar emot nya kolleger med öppna armar, enorm värme och enormt tålamod.

Och att det finns en lika särskild himlaplats för gamla kolleger som kom att bli vänner och som man kan ta en lång telefonpromenad med en augustikväll när allt känns nytt och pirrigt och härligt.

Det blir bra. Jag tror faktiskt att det blir jättebra.