Det vilar onekligen ett vemod över kvällar som blir mörkare och vindar som känns kyliga på ett annat sätt än vindarna gjorde för en månad sedan.

Sommaren är kort, egentligen för kort för att avskedet ska kunna ramas in av vemod. Men det är ju inte bara sommarveckorna i sig vi tar avsked av. Kanske inte ens främst dem. Kanske vi främst tar avsked av allt som varit sedan den där allra första löftesrika glimten redan i slutet av februari eller början av mars. Sommaren är inte bara de där sommarveckorna, sommaren är att vi liksom lever många månader på att det småningom blir ljusare, varmare, enklare.

Nu har vi varit i det ljusa, varma, enkla. Nu går vi småningom mot något annat.

Så visst har vemodet sin rimliga plats.

Bredvid väldigt mycket annat. Men det är en helt annan text och en helt annan kväll.