Nog är det ju ett mirakel att världen orkar vakna på nytt igen varje år, ett mirakel som jag förstår att uppskatta mer och mer ju äldre jag blir. Ljuset känns ljusare. Grönskan grönare. Hoppet mer hoppfullt.

Den här tiden på året är svårslagen. Jag skulle så innerligt gärna önska att tiden gick riktigt riktigt långsamt nu.

Men den går snabbare än någonsin. Jag verkar nämligen också bli mer och mer upptagen i maj ju äldre jag blir. Årets version av den här månaden innehåller egentligen alldeles för många pusselbitar och jag har ingen aning om hur vi ska få in dem alla. Nästan alla de här pusselbitarna är roliga – vissa till och med jätteroliga – men också för många roliga bitar är för många.

Nu tar vi en dag i taget. Firar varje litet delmål. Och ser till att varje dag hinna tanka åtminstone lite ljus, grönska och hopp.