Det var en gång en skola som anställde en helt nyutexaminerad lärare för ett års vikariat. Skolan var Gymnasiet Lärkan, den nya läraren var jag själv och sedan stannade jag kvar där i tio år. Ville inget annat. Hade världens bästa jobb i den fantastiska skola som gjorde mig till den lärare jag är och ville vara. Skulle den inte ligga så vansinnigt långt från Kvevlax skulle jag antagligen fortfarande vara där. Och tro mig. Jag skulle ha det bra.

Under de tio år som jag jobbade i Lärkan sa jag vid några tillfällen att det bara finns en enda skola i Svenskfinland som jag skulle kunna tänka mig att byta till sådär för jobbets skull. Vasa övningsskola. Jag tänkte redan under min egen tid som lärarstuderande där att jag en dag skulle vilja jobba just där.

I höst kommer den dagen. Jag kan knappt tro det, men hela nästa läsår ska jag få vara vikarie i Vasa övningsskolas gymnasium. Jag är så taggad. Så ivrig. Så otroligt glad och tacksam. Tänk att den skolan behövde mig just precis nu. När jag behövde den skolan som allra mest.

Jag har fått träffa blivande kolleger och de fick mig att känna mig välkommen från första stund. Jag har vandrat omkring i de korridorer som blir mina nästa år och jag har sett skymten av de studerande som också blir det.

Jag tror att vi kommer att passa bra ihop. Jag hoppas att vi kommer att passa bra ihop.