Så kom och gick en av de där dagarna som egentligen är en måndag men som vi har kommit överens om att är en söndag. Och jag fascinerades, som många gånger förut, av hur lätt det går att lura världen till vila. Ändå.

Stressen och tempot och intensiteten är många gånger en så given del av tillvaron att den känns nästan helt oundviklig. Därför är det så fascinerade att det går att lugna allt en dag som kunde vara en helt vanlig måndag. Det där tempot följer inte någon naturlag, det följer bara oss.

Jag är helt övertygad om att vi människor behöver fler röda dagar, inte färre. Och kalla mig bakåtsträvande och tråkig, men nog kan jag undra om det är vettigt att vi måste kunna få handla precis allt precis alla dagar. Var det faktiskt farligt att vi förr i världen bara fick få tag på det absolut mest nödvändiga när det var söndag? Hur mycket mindre stressade har vi blivit av att vi numera kan köpa allt alltid?

Sedan är det förstås upp till mig själv om jag åker och handlar en söndag eller inte. Men det är onekligen väldigt mycket lättare att låta bli om det inte ens är möjligt. Och allt vi kan låta bli hjälper oss att vila.

Jag tycker så väldigt mycket om att vila. Jag behöver vila så väldigt mycket.