Lyckliga jag som får tro att den här dagen för alltid ändrade allt. Som får tro att ljuset är starkare än mörkret och livet starkare än döden. Hoppet starkare än hopplösheten.

Ja. Just så känner jag. Att det är nåd att få tro att det är så.

Det är tredje året i rad vi firar påsk i en märklig värld. Två påskar satt vi i coronans grepp och jag minns att jag knappt kunde tro att det som hände hände. Jag förstod ingenting men klamrade mig fast vid den tröstande tanken att ingen ville oss illa. I år är situationen en annan. Nu vill någon illa. På riktigt. Och tron på en kärleksfull Gud som ville dig och mig och oss alla och som fortfarande ser oss och älskar oss… Den tron behöver jag minst lika mycket nu. Antagligen mer.

Glad påsk!