Hilde. Fortsättningsvis en mästare på att leka. Helst med andra, men också ensam om läget så kräver. Här har hon styrt upp ett tåg. Som om det behövde sägas.

Vi betalar dagligen ett högt pris för de här lekarna i form av rådd och stök. Och jag säger verkligen inte att vi gör det med glädje alla dagar, men jag säger att vi gärna gör det om man ser till alternativet.

Det finns ju stunder när jag är lite orolig. Hur kommer hennes liv att bli med tanke på de villkor som är hennes? Hur stort hinder kommer synskadan att vara?

Men så sitter hon där. Överlycklig i sin lekvärld. Den mest självklara någonsin. I prinsessklänning, Arvids gamla cykelhjälm och någon random sovmask som ett av storasyskonen gjort i småslöjden. Och i den stunden kan jag inte frammana orosstunderna. Alls.