Det är ju inte precis så att glädjeämnena regnar tätt just nu, så man får ta fasta på dem som ändå kommer. Och när jag om tio år läser om den här tiden vill jag minnas också annat än det mörker som ligger över allt just nu. För mitt i allt ofattbart finns också stunder av väldigt fattbar vardag.

Som att Hilde idag föreslog att jag och Fredrik kunde gå på dedej när hon har annat program.

Det gjorde mig lite glad där och då. Dels för att hon kallar dejt dedej och dels för att hon är införstådd med konceptet och understöder – till och med föreslår.

Jag älskar mina barn nästan ännu mer än vanligt just nu. Trodde inte det var möjligt, men så känns det. Allt blir på något sätt tydligare nu.

Det är märkligt att leva när allt är märkligt.