Den här veckan har inte riktgt varit vår. Eller rättare sagt; den har inte riktigt varit våra sakers.

Det började med att något med bilen gick sönder. Inte sönder som i att bilen inte går att köra, men sönder som i att det måste fixas nu. Sedan gick Fredriks telefon helt sönder. Och lika helt sönder gick vårt modem. Och halft sönder gick min ipad.

Vilken vecka!

Vi är inte jättebra när saker går sönder. Utmaningar i vardagen som stavas brist på wifi och en förälders nåbarhet per telefon är inte utmaningar som får oss att växa och bli de bästa versionerna av oss själva. Snarare tvärtom.

Men just den här veckan… Jag säger inte att vi har burit varje stund väl, men jag säger att vi har varit medvetna om att det här bara är saker. Nu om någon gång vet man att bara saker faktiskt är bara saker.

Och medan jag satt på fotbollsrelaterat möte på kvällen fixade Fredrik ett nytt modem samt gjorde Ingrids gamla telefon till sin nya. Och imorgon ska bilen på service.

Vårt samhälle. Tänk att allt bara fungerar. Tacksamheten är enorm. Gränsar till förundran.

Perspektiv gör saker med oss. Saker som inte bara är saker.