Mitt facebook är väl som ditt facebook på det sättet att det ibland berättar vad som hände just det här datumet för x antal år sedan.
Idag, sista januari, fick jag två ovanligt fina påminnelser.
För sju år sedan:
Titta på dem! Hur ljuvliga?! HUR kan Arvid någonsin vilja ha något annat än just den där frisyren med just det där svallet? Så prins. Så Bröderna Lejonhjärta. Så icke-fotboll. Kanske det är därför.
Och för nio år sedan:
Också om jag jobbar trettio år till som lärare så tror jag att just den där dagen för i år nio år sedan för alltid kommer att ha en alldeles särskild plats i mitt lärarhjärta. Tänk att de ville komma! 47 abiturienter. I vår lilla trea. På genomgång inför studentprovet. De var guld. Är guld.
Nästan för lycklig 
Min kommentar har inget specifikt med det här inlägget att göra. Vill bara tacka för att jag får läsa din blogg för du skriver så bra om precis allt. Din blogg är min kvälls lektyr, kikar alltid in och hoppas jag får läsa några rader. När jag får det blir jag aldrig besviken. Önskar att du aldrig slutar blogga.