Att vara förälder till en tonåring är att ibland minnas så otroligt tydligt hur det var att vara tonåring.
Minns du hur pinsamt allting var när man var tretton-fjorton? Hur 80 % av ens tid och 95 % av ens energi gick åt till att skämmas för olika saker?
Tänk om jag hade vetat då att alla andra också gick omkring och skämdes aktivt. Att de inte alls hade tid och energi att fundera på hur jag såg ut eller betedde mig eftersom de var helt uppslukade av att fundera på hur de själva såg ut och betedde sig. Tänk om jag hade vetat att jag inte var ensam om att känna som jag gjorde.
Att vara tonåring är jobbigt. Men det är också roligt, spännande och intensivt. Och får man vara tonåring i gott och tryggt sällskap så kan det nog vara rätt härligt. Jag är så glad och tacksam för att just min tonåring får vara det. Hon har ljuvliga vänner.
Och en pinsam mamma. Och en kanske ännu pinsammare pappa.
Men hon är knappast ensam om det. Heller.
Nästan för lycklig 
Min trettonåring tycker att jag är så pinsam att han knappt visar sig offentligt med mig😅Som tur är har jag haft två tonåringar innan (som fortfarande är tonåringar) så jag är luttrad…Och nu har jag gjort något som han skulle tycka är så pinsamt att jag knappt vågat säga det…Har börjat i liten skala, dock och vet inte riktigt vad det kommer leda till. Men man hittar länken till det i mitt sista blogginlägg…😉Trevlig kväll på dig!