Jag vet inte vad du tänker när du ser din egen spegelbild. Jag vet vad jag själv tänker.

Eller rättare sagt: jag vet hur olika jag tänker. Det finns stunder när jag tänker nådigt och kärleksfullt och det finns stunder när jag tänker fult och dåligt. Jag är rädd att de där andra stunderna är svåra att komma ifrån helt och hållet, men jag försöker åtminstone bli bättre på att undvika min egen spegelbild helt de stunder när jag tänker så.

Det finns nämligen absolut ingen poäng med att stå och förakta sitt eget yttre, det för ingenting av värde framåt. Om du gör det – sluta genast! Gå bort från den där spegeln och ägna den stund som du ju får bara den här ena enda gången i livet åt något som antingen ger någon annan eller dig själv glädje.

Jag har med åren blivit så mycket mer nådig mot min egen spegelbild. En nyckel är alltså att undvika spegelbilden helt i vissa stunder, en annan nyckel är att aktivt söka den andra stunder. När jag var på boxen idag (ja, jag talar så nu) mötte jag min egen spegelbild och jag blev bara glad. Jag såg en välmående, lycklig och aktiv människa som inte ännu är men som försöker bli stark. Och jag tänkte att det faktiskt är otroligt mycket mer värt att fokusera på än mina skavanker.

Så nej. Jag vet inte vad du tänker när du ser din egen spegelbild. Men jag hoppas att du ser på den med nåd och kärlek. Det är den och du verkligen värd.