Jag säger inte att Sanna Marin har gjort allt rätt.

För på riktigt – vem av oss har nu någonsin gjort det?

Och jo, jag inser att kraven på henne är högre än kraven på mig eller dig. Jag vet inte om det är rätt eller fel att det är så – det är åtminstone oundvikligt. Men också fast kraven på henne är högre kan kraven inte vara omänskliga.

För i så fall kommer ingen sund, vettig och välfungerande människa någonsin att våga. De kommer att ha råd att välja bort andras omänskliga krav.

Och är det så vi vill ha det? Så att bara osunda, ovettiga och icke-fungerande människor kan tänka sig att kliva in i samhällets största skor?

Nej. Hjälp.

Inför senaste kommunalval skrevs det artiklar om hur (speciellt) kvinnor inte vill ställa upp i politiska val. En motivering som nämndes var att de inte orkar ta all skit. Och då syftades det inte på den skit det är att tvingas ta ställning till om skolan i by ett ska renoveras eller om by två ska få cykelväg. Nej, det syftades på den skit de får av andra för att de tvingas ta den ställningen.

Vi måste inte behandla våra kommunalpolitiker eller riksdagsledamöter eller ministrar med silkesvantar. Absolut inte. Men vi måste faktiskt behandla dem med medmänsklig respekt.

Det är kravet på oss. Alla. För annars blir det dåligt för oss. Alla.