Han är den av våra barn som lärt oss mest om superlativer. Och han har också visat sig vara vårt mest romantiska barn. Så när han i lördags vinkade av oss till vår dejt hade han ett råd att ge mig:

– Mamma, tänk lite mer som Sune!

Ni vet, Sune? Tjejtjusaren som jag läste om på 90-talet och som min Arvid läser om nu.

Jag vet inte om jag tänkte lite mer som Sune, men vi hade en jättefin dejt. Det gör oss så oerhört gott att ibland få vara bara vi två när det oftast är så många och så mycket annat.

Att tänka som Sune är lätt. Att få möjlighet att göra det är betydligt svårare. Tänk att barnen har vuxna kusiner som med glädje kommer och tillbringar ett dygn tillsammans med dem så att vi får ett dygn för oss själva. Tänk att hon som var en liten charmig tvååring när jag lärde känna henne nu är en ansvarsfull härlig vuxen som kan ta hand om våra barn. Tänk att hon som inte ens fanns när jag blev en del av Fredriks familj nu finns och vill finnas till också för våra barn.

Ljuvligt.