Han fick bada i de kort och presenter och kärleksförklaringar som han förtjänar alla dagar. Och jag tänker att det är lätt att fira fars dag med en pappa som Fredrik i huset.

Grattis till alla oss som får fira den här dagen med lätthet.

Som så många andra tänker jag ändå mest på alla dem som firar med tyngd eller inte alls. På dem som förlorat sin pappa sedan förra årets fars dag. På dem som visserligen har en levande biologisk pappa men en som bara är pappa på pappret. På dem som inget hellre vill än att få bli pappor och som nu tickar av ännu en fars dag med tom famn. Eller med en tommare famn än önskvärt. På dem som en gång var pappor till barn som inte längre finns kvar på jorden. På dem som är pappor till barn som finns kvar på jorden men som har kapat alla band. På dem som har pappor som gjort illa eller fruktansvärt illa. På dem som har pappor vars bästa aldrig räckte till. På dem som egentligen räcker till men som tror sig vara pappor som inte räcker till och som varje dag lever med det tunga misslyckande det innebär.

Pappor är komplicerade saker. Människor är.

Men jag tänker naturligtvis också på alla dem som får fira världens bästa pappa idag. Det finns ju så väldigt många sådana. Finns det någon större nåd än att så många tycker sig få fira den bästa av pappor på fars dag?

Jag tror kanske inte det.