Om det här skulle vara en helt annorlunda blogg skulle jag ha skrivit mer än någonsin på sistone. Jag har gjort så mycket. Men nu är ju den här bloggen en sådan där jag sällan skriver om vad jag gör men rätt ofta om vad jag tänker och känner och faktum är att jag tänker och känner mindre när jag gör mer.

Det blir snart lugnare. På riktigt. Det blir snart lugnare.

Det har varit allt annat än lugnt – jag sov borta fjorton nätter i oktober – men jag har sällan klagat eftersom jag mest av allt varit genuint tacksam över att igen få och kunna göra. När jag sökte och fick jobbet som läsambassadör var det ju det här jag hoppades på och såg framför mig. Nu äntligen får jag leva det igen.

Med det sagt: nu ska jag sova hemma en hel vecka i sträck. Nu ska jag hinna tänka och känna och skriva. Och jag är genuint tacksam för det. Också.