– Tänk att vi gör allt det här bara för att jag ska få spela fotboll! sa han förundrat när hela familjen körde mot Åbo i tisdags.

I onsdags tog vi färjan mot Mariehamn och där stannade vi tills idag. För att Arvid skulle delta i en fotbollsskola torsdag-lördag.

Det var ju inte bara därför. Det var ju också för att vi verkligen ville ha familjetid. För att vi ville fira höstlov utan att börja rensa i skåp. För att vi ville ha det miljöombyte som det är en ren lyx att kunna unna sig.

Men visst var det också för att han skulle få spela fotboll. Det är ju rätt mycket vi gör för det. Och vi gör det gärna. Skulle göra dubbelt mer för bara hälften av hans glädje. Faktiskt.

Vi fick dessutom dela den här upplevelsen med några av Arvids kompisar och deras familjer. Och vi fick se ännu mer av hur härliga typer de är. Att ens barns kompisar har kloka, trygga, fina och dessutom roliga föräldrar är så värdefullt. Man vill ju onekligen att jättebra människor har format de människor som ens barn tillbringar massor med tid med. Guld!

Rikare (på alla viktiga sätt), fattigare (på det rent ekonomiska sättet), piggare (!) och gladare är vi allihopa efter det här höstlovet. Det är inte dåligt jobbat av fem dagar i mitten av oktober. Inte dåligt alls.

Tack!