Jag skulle kunna komma ihåg de här dagarna som dagarna när vi i ganska hårda ordalag diskuterade covidintyg och vaccinmotstånd och präster som inte längre kan samarbeta med kvinnor. Det skulle kunna rubba min semesterfrid. Det skulle så lätt kunna göra det.

Men jag kommer att minnas de här dagarna på ett helt annat sätt.

Rent fysiskt är jag i mitt rätt underbara hyrda höstlovshus men egentligen är jag i Björnstad. Eller Hed. Eller någonstans på vägen mellan dem.

Jag tror det är bra för människan att läsa Fredrik Backman. Egentligen alltid. Men på något sätt är det kanske extra bra just nu när världen ser ut som den gör och många diskussioner är ganska hätska. Alla hans böcker har nämligen påmint mig om att de allra flesta människor faktiskt gör så gott de kan, och det vill jag för alltid komma ihåg. Det betyder inte att det inte finns undantag och det betyder verkligen inte att jag inte kan önska att människors bästa vore bättre. Ibland betydligt bättre.

Jag bara hoppas att vi kan vara snälla mot varandra också när vi vill eller måste vara tydliga och ta avstånd från varandras åsikter. Det är kanske det svåraste som finns. Det är kanske enda vägen vidare. Väldigt lite av värde har någonsin byggts med eller på respektlöshet mot andra människor.

Och respektlösheten finns oftast i alla läger. Men det gör respekten också. Om vi orkar och vågar leta efter den på andra sidan. Tack och lov för det. Tack och lov för det.

Det här är inte ett försvar av åsikter. Det finns nämligen åsikter som är otroligt problematiska och farliga. Som måste kallas vid sina rätta namn. Men det är ett försvar av människor. För de är i grunden alltid värdefulla och viktiga. Och de måste också kallas vid sina rätta namn.