Ikväll får min tonårsförsamling Pedersöre en ny kyrkoherde. Den församling där min barnatro hittade en form som blev min egen. Den församling där jag gifte mig.

Jag både tror och hoppas att Pedersöre ikväll får sin första kvinnliga kyrkoherde. Inte för att det i sig är ett självändamål – även om man både kan och får tycka det – utan för att att Pedersöre i så fall får en sällsynt klok och sympatisk kyrkoherde som lyckas ha både ett skarpt intellekt och ett mjukt hjärta. Den kombon är inte för vanlig. Den kombon är närmast oslagbar.

Det har talats mycket om det här valet. Om kyrkan skulle ordna kisastudio är det ikväll det skulle ordnas. Det är onekligen ett spännande och intressant val, men jag tror det finns väldigt lite att vinna på att förstora den polarisering som valet sägs vara ett tecken på. Det är sällan så enkelt och så svartvitt. Bakom alla åsikter och i alla grupper finns väldigt olika människor och i alla grupper finns just… människor. Jag är dessutom helt övertygad om att Mia kommer att kunna vara hela församlingens herde. Om hon bara får vara det.