I natt sommar jag på sjukhus på barnavdelningen. Med min förstfödda. Det är planerat och helt odramatiskt och det går verkligen ingen nöd på oss. Jag har distansjobbat och hon har jobbat med en presentation för skolan. Sedan har vi läst bok, sett Gilmore girls, beundrat havsutsikten och spelat yatzy. Sådant som vi får alldeles för lite av i den vardag där det finns så många andra och så mycket annat.

Det är inte ens ett år sedan vi sov här senast, hon och jag. Vi borde definitivt börja välja bättre platser för våra tumisresor, men i väntan på det får det här duga. Vi blir dessutom behandlade så innerligt väl. Amazed. Jag är tacksam för att vi får vara här helt utan rädsla och nästan helt utan oro. Långt ifrån alla på sjukhus har den förmånen.

Jag är också tacksam för att min förstfödda är en så klok och rolig och varmhjärtad typ. Alla stunder med henne är guld. Också sjukhusstunder.