I mars läste jag en hel del bra böcker. Här kommer de bästa:

Björnstad av Fredrik Backman. Va? undrar någon kanske nu. Läste du den först nu? Nå nej. Jag läste den i september 2016 när den var alldeles ny och jag älskade den. Älskade. Skrev till och med ett blogginlägg om den. Här. Och jag läser faktiskt aldrig vuxenböcker fler än en gång, men nu ville jag göra det. Om den var lika bra som jag kom ihåg? Minst. Den här boken kan mycket väl vara en av de absolut allra bästa jag någonsin har läst.

Cancerbrev av Fritjof Sahlström och Leena Sahlström. Det här var en av vårnyheterna som jag verkligen väntade på och jag blev verkligen inte besviken. Boken berättar samtidigt både sant och vackert om en brutal sjukdom och en värld som snurrar vidare och liv som måste levas trots att döden flåsar i nacken. Boken berättar också om kärlek, om den där starka, sega, uthålliga medelålderskärleken som vi så sällan får se på film men som vi behöver få ana ibland för att våga hoppas och tro på den.

Przewalskis häst av Maja Lunde. Det kan hända att det enda dåliga med den här boken är att jag inte kan stava till eller uttala titeln. Det här är Lundes tredje roman om miljökatastrofen och jag tycker om hennes sätt att våga det svåra och mörka men samtidigt ge hoppet utrymme. Hon skriver så bra om människor och deras utsatthet, hon skapar så starka berättelser och väver ihop dem med varandra på ett så snyggt sätt. Jag är imponerad.

Unorthodox av Deborah Feldman. Jag måste erkänna att jag visste ytterst lite om ultraortodoxa judar innan jag läste den här boken. En bok som gör läsaren mörkrädd. Många gånger. Att det här har hänt och händer på riktigt är så grymt och då ofattbart. Gripande och skrämmande och viktigt. (Inte för att vara jobbig – men jag tycker nog inte att den här boken är något litterärt mästerverk. Styrkan i storyn förlåter, men om du vill läsa böcker med språk som får dig att svimma för att det är så bra så är det här knappast den.)

Det var mina bästa böcker i mars. Vilka var dina?