Idag svämmar mitt flöde över av människor som trotsigt hävdar att Kristus är uppstånden.

Ja, trotsigt. För det är ju egentligen orimligt att tro det.

För mig är den här dagen en påminnelse om att livet är starkare än döden. Att ljuset är starkare än mörkret. Att hoppet är starkare än modlösheten. Att kärleken är starkare än hatet. Starkare än allt.

Det här tror jag. Trotsigt. Mitt i en värld som håller andan i en pandemi, mitt i en värld full av död, mörker, modlöshet och hat så tror jag varje dag att det finns något starkare. Någon starkare.

Och varje dag är jag tacksam för att jag får tro just det.